"Med varma hälsningar från Thailand."
Ja, inte från oss alltså. Från A-hus säljaren.
Schysst att han skickar mejl till oss på semestern i Thailand för att översända energiberäkningen för huset... Det känns ju bra att han sitter där borta i Thailand och tänker på oss! :)
Annars är jag inte alls avundsjuk på honom och på våra vänner inkl P som är i Thailand just nu. De har det säkert för hemskt där nere med värmen, solen och havet. Det är säkert alldeles för varmt, fullt med maneter i havet, de har säkert solsting och bedbugs i sängen. Nä, tacka vet jag vintern här hemma i Sverige med snö som yr, människor som halkar omkring och bilar som inte startar.
Och hade jag varit i Thailand så hade jag ju inte kunnat inviga mina nya kängor med utfällbara dobbar under. Det vore ju dumt att missa.
Ses och hörs.
(10 veckor kvar till husleverans, hoppas på liiiite bättre väder då.)
Schysst att han skickar mejl till oss på semestern i Thailand för att översända energiberäkningen för huset... Det känns ju bra att han sitter där borta i Thailand och tänker på oss! :)
Annars är jag inte alls avundsjuk på honom och på våra vänner inkl P som är i Thailand just nu. De har det säkert för hemskt där nere med värmen, solen och havet. Det är säkert alldeles för varmt, fullt med maneter i havet, de har säkert solsting och bedbugs i sängen. Nä, tacka vet jag vintern här hemma i Sverige med snö som yr, människor som halkar omkring och bilar som inte startar.
Och hade jag varit i Thailand så hade jag ju inte kunnat inviga mina nya kängor med utfällbara dobbar under. Det vore ju dumt att missa.
Ses och hörs.
(10 veckor kvar till husleverans, hoppas på liiiite bättre väder då.)
Lite kul och lite ont i hjärtat.
Förra veckan hade vi långhelg. Vi åkte i torsdags till Umeå för att hälsade på M:s syster med familj. Helgen inkluderade pulkaåkning, bebisgos, geocashing, babysim, shopping, Cluedo, korvgrillning. En fantastiskt trevlig och avslappnande långhelg! Jag längtar redan till jul då bebis A med familj kommer söderut så vi kan mysa igen.
Vi har nu lämnat in kontraktet på entreprenaden, säljaren fick ringa och påminna oss i förra veckan, vi hade helt enkelt glömt bort att returnera det underskriva avtalet. Han kunde ju visst inte beställa Gar-bo försäkringen om vi inte hade något avtal. Byggnadssamråd är bokat till 30 november så nu känns det som om det i alla fall finns lite datum att se fram emot.
En läsare önskade att jag skulle lägga ut den slutgiltiga ritningen på huset, jag ska försöka ordna detta men jag behöver lite teknisk support eftersom vi bara har dem i pappersformat. Jag återkommer.
Jag har fått en beställning på sköldpaddor som ska vara klara i mitten på april. Ja, alltså virkade sköldpaddor. Tänk babymobil. Kul att kompisarna nu börjar yngla av sig så att mitt virkande får ett större syfte! Jag har just avslutad denna lilla apa...
Receptet finns i Mia Bengtssons senaste bok "Virka roliga amigurumis" (Bonnier Carlsen).
Beskrivningen av dessa raringar finns i Mia Bengtssons bok "Virka amigurumi" (Bonnier Carlsen)
Idag fick jag en otroligt tråkig nyhet. Vår kollektivkatt Ceasar har dött. När kollektivet från studietiden upplöstes så flyttade Ceasar till min kompis P:s föräldrar som bor på landet i Östergötland. Han trivdes så underbart bra där. Han var speciell katt. Han trodde nog att han var en hund. När P smsade mig på förmiddagen och berättade att älskade Ceasar hade drunknat så blev jag så ledsen. Det känns bara så onödigt. Han hade många fina år kvar att leva. Nu är han i katthimlen med Moa-katten, Arne-katten och alla andra raringar som lämnat oss. Ceasar-katten, du var allt "one of a kind", jag tror aldrig att jag mött en sån social och gosig katt som du! Du gillade att slicka på oss, precis som en hund. Du kunde gå i koppel, och följa med på promenad. Du och P:s pappa var verkligen ett radarpar, vad jag har förstått. Du kommer att vara saknad!
Ceasar raringen
Vi har nu lämnat in kontraktet på entreprenaden, säljaren fick ringa och påminna oss i förra veckan, vi hade helt enkelt glömt bort att returnera det underskriva avtalet. Han kunde ju visst inte beställa Gar-bo försäkringen om vi inte hade något avtal. Byggnadssamråd är bokat till 30 november så nu känns det som om det i alla fall finns lite datum att se fram emot.
En läsare önskade att jag skulle lägga ut den slutgiltiga ritningen på huset, jag ska försöka ordna detta men jag behöver lite teknisk support eftersom vi bara har dem i pappersformat. Jag återkommer.
Jag har fått en beställning på sköldpaddor som ska vara klara i mitten på april. Ja, alltså virkade sköldpaddor. Tänk babymobil. Kul att kompisarna nu börjar yngla av sig så att mitt virkande får ett större syfte! Jag har just avslutad denna lilla apa...
Receptet finns i Mia Bengtssons senaste bok "Virka roliga amigurumis" (Bonnier Carlsen).
Beskrivningen av dessa raringar finns i Mia Bengtssons bok "Virka amigurumi" (Bonnier Carlsen)
Idag fick jag en otroligt tråkig nyhet. Vår kollektivkatt Ceasar har dött. När kollektivet från studietiden upplöstes så flyttade Ceasar till min kompis P:s föräldrar som bor på landet i Östergötland. Han trivdes så underbart bra där. Han var speciell katt. Han trodde nog att han var en hund. När P smsade mig på förmiddagen och berättade att älskade Ceasar hade drunknat så blev jag så ledsen. Det känns bara så onödigt. Han hade många fina år kvar att leva. Nu är han i katthimlen med Moa-katten, Arne-katten och alla andra raringar som lämnat oss. Ceasar-katten, du var allt "one of a kind", jag tror aldrig att jag mött en sån social och gosig katt som du! Du gillade att slicka på oss, precis som en hund. Du kunde gå i koppel, och följa med på promenad. Du och P:s pappa var verkligen ett radarpar, vad jag har förstått. Du kommer att vara saknad!
Ceasar raringen
Pappa, idag tänder vi läslamporna.
"Nu har de tänt läslamporna". Det brukade min pappa säga när vi åkte förbi kyrkogården och såg att ljusen brann på gravarna. Jag kom inte iväg till kyrkogården idag, mamma och mormor lovade dock att tända en läslampa åt pappa i minneslunden. Nu ikväll tände jag ett ljus här hemma och tänkte lite extra på pappa.
Det är andra året nu som vi tänder läslampan åt pappa på allahelgonsdag. Det är snart 1,5 år sedan han gick bort. Jag tänker på pappa varje dag så klart. Ofta på saker som han skulle ha sagt. När jag ser tåget tänker jag på pappa och på alla de pendlingshistorier han berättade. När jag ser en bil som inte blinkar i en rondell tänker jag att pappa skulle ha sagt "Ja, de hade en jävligt fin bil men inte fan hade de någon blinkers." Sådana saker grymtade pappa mest hela tiden. Han var lite bufflig, min pappa. Men under det buffliga så var han underbart snäll. Han sa ofta nej första gången jag frågade något men sen sa han nästan alltid ja. Jag kunde nog linda honom kring mitt finger. Jag var ju hans lilla flicka.
Min pappa sa ofta "gör hur du vill, bara du gör som jag säger" när jag hjälpte honom med olika saker. Det var så han var liksom. Han var väldigt bra på att få mig (och M) att göra saker åt honom, men han ville att det skulle göras på hans sätt. När han var hos oss och hjälpte med något så var det mer "hjälp till självhjälp", han satt på köksstolen och sa hur vi skulle dra rören under diskbänken. Typ. Han var ju trots allt rörmokare. Han hade säkert haft en hel del att säga om vårat husbygge. När rören dras kommer jag att tänka på honom. Drömmen hade ju varit att han kunde ha hjälpt oss med det. Fast å andra sidan så hade vi väl fått göra det själva då... Jag tänker på hur han automatiskt brukade sträcka ut handen för att ta min hand när vi skulle gå över gatan. Trots att jag var vuxen.
Jag får allt lite ont i hjärtat när jag tänker på saker som han sa, men som han av naturlig anledning inte säger längre. Det gör mig ledsen att han lämnade oss alldeles för tidigt. Det är ju så många saker som jag vet att han skulle velat vara med om. Även om han säkert hade låtsas som om det inte spelade någon roll. Jag känner mig tillfreds med att vi alldeles innan han gick bort hade ett av de mest ärliga samtal vi haft under hela mitt liv. Jag vet att han älskade mig, och han visste att jag älskade honom. Han var min alldeles egen pappa och vi har många fina minnen tillsammans. Det är dessa minnen jag nu plockar fram, som små guldkorn i vardagen. Det är dessa minnen som gör att jag idag tänder läslampan.
Pappa, du fattas mig. <3
Jag och pappa.
Det är andra året nu som vi tänder läslampan åt pappa på allahelgonsdag. Det är snart 1,5 år sedan han gick bort. Jag tänker på pappa varje dag så klart. Ofta på saker som han skulle ha sagt. När jag ser tåget tänker jag på pappa och på alla de pendlingshistorier han berättade. När jag ser en bil som inte blinkar i en rondell tänker jag att pappa skulle ha sagt "Ja, de hade en jävligt fin bil men inte fan hade de någon blinkers." Sådana saker grymtade pappa mest hela tiden. Han var lite bufflig, min pappa. Men under det buffliga så var han underbart snäll. Han sa ofta nej första gången jag frågade något men sen sa han nästan alltid ja. Jag kunde nog linda honom kring mitt finger. Jag var ju hans lilla flicka.
Min pappa sa ofta "gör hur du vill, bara du gör som jag säger" när jag hjälpte honom med olika saker. Det var så han var liksom. Han var väldigt bra på att få mig (och M) att göra saker åt honom, men han ville att det skulle göras på hans sätt. När han var hos oss och hjälpte med något så var det mer "hjälp till självhjälp", han satt på köksstolen och sa hur vi skulle dra rören under diskbänken. Typ. Han var ju trots allt rörmokare. Han hade säkert haft en hel del att säga om vårat husbygge. När rören dras kommer jag att tänka på honom. Drömmen hade ju varit att han kunde ha hjälpt oss med det. Fast å andra sidan så hade vi väl fått göra det själva då... Jag tänker på hur han automatiskt brukade sträcka ut handen för att ta min hand när vi skulle gå över gatan. Trots att jag var vuxen.
Jag får allt lite ont i hjärtat när jag tänker på saker som han sa, men som han av naturlig anledning inte säger längre. Det gör mig ledsen att han lämnade oss alldeles för tidigt. Det är ju så många saker som jag vet att han skulle velat vara med om. Även om han säkert hade låtsas som om det inte spelade någon roll. Jag känner mig tillfreds med att vi alldeles innan han gick bort hade ett av de mest ärliga samtal vi haft under hela mitt liv. Jag vet att han älskade mig, och han visste att jag älskade honom. Han var min alldeles egen pappa och vi har många fina minnen tillsammans. Det är dessa minnen jag nu plockar fram, som små guldkorn i vardagen. Det är dessa minnen som gör att jag idag tänder läslampan.
Pappa, du fattas mig. <3
Jag och pappa.
