Stomresning dag 1.

Så har huset kommit. Jag åkte ut till tomten kl 7, jag kom lagom så jag fick se första väggsektionen sättas på plats. Jag var och kollade igår kväll efter den trevliga middagen hos T&M och då fanns ställningarna på plats. Då kunde jag börja förstå att det snart skulle komma ett hus. Hela denna vecka har varit surrealistisk. Vi har hela tiden sagt "huset kommer i februari" och denna vecka har vi fått säga "huset kommer på torsdag!". Konstigt. Ännu konstigare är att det faktiskt är på plats just nu.

Igår kväll vid 22 ringde min vän C vars föräldrar bor alldeles i närheten vår tomt. Hennes pappa hade rapporterat till henne att nu hade huset kommit, två lastbilar med hus på hade anlänt.


Onsdag kl 21. Innan hus.


Tredje väggsektionen. Altandörrarna är i köksdelen.


Det gäller att hålla tungan rätt i mun så att allt passas in ordentligt.


Kranbilen och lastbilen.

Jag tog med mig C tillbaka till tomten (och huset!) på lunchen för att åka iväg och luncha med byggarna. När vi kom dit så blåste det storm och de var oroliga för att de skulle behöva avbryta resningen p g a vinden. Vi åkte i alla fall och åt lunch på pizzerian och sedan åkte jag och C tillbaka till jobbet. Jag höll så klart tummarna att de inte skulle vara tvungna att avbryta resningen utan att de skulle få på alla takstolar ordentligt.

Jag åkte tillbaka till huset nu ikväll efter träningen och då var takstolarna på plats och byggarna höll på som bäst att spika råspont på taket...

M missade ju hela stomresningen eftersom han är i Norge. Synd för honom. Det var häftigt att se huset växa fram.

Nu ska jag och kissarna fortsätta fira födelsedag. De måste varit nervösa inatt för att de inte skulle lyckas fixa kaffe på sängen för Ida bara sprang ut och in ur sovrummet och stängde dörren hela tiden. När dörren väl var stängd så ville hon så klart ut och satt och försökte pilla in klon i springan så hon skulle få upp dörren. Jag sträckte mig upp och öppnade för att undvika repor. Ida sprang ut sen sprang hon tillbaka in och stängde igen och så fortsatte det... Och ja, det var väl som hon befarade, hon lyckades inte fixa nåt kaffe på sängen... :) Men det gick bra ändå. Jag fick ju ett hus!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0